Sandström basic 465 + 20hk Tohatsu.
Nya båten.

Den dära
Denna dära

Ja som erkänt störd individ som lägger upp hemsidor om mina prylar så lägger jag härmed upp en om båten också. Vadå jag har roligt ju!
Då jag till slut insåg att min gamla båt var slut så var det väl dags för en ny. Den gamla fick jag gratis då jag var fyra år gammal 1980, och den var inte helt okej då heller.
Efter många år då lagningarna ovanpå lagningarna fått lagningar på sej så var det dags at ge upp. Att botten spruckit två gånger och att den läckte in vatten både fram och bak gjorde också sitt till. Från början var den utrustad med en femhästars Mariner. Klart undermotoriserad och gjorde ca 8 knop om man åkte själv. Sent 80-tal införskaffades istället en språjnkans ny 20-hästars Mariner, och farten tog ett språng till 25,5 knop.

Gammelräsern
Räsern på Ljusskär 2018. Alla färgskiftningar är lagningar.

Motor, tank, åror och öskar. Mer lightweight än så blir det knappt.
Skrovformen var nog inte riktigt optimal då man måste upp i 15 knop innan fören gick ner så mycket att det gick att se framåt. Så för några år sen förlängde jag båten 15 cm bakåt och problemet försvann. Dessutom kunde jag numer stuva tanken i utrymmet under mittenbettan istället för att surra fast den i främre durklappen. Bra med mer utrymme.
Men istället grävde fören ner sig i högre hastigheter och maxfarten sjönk till 22,5 knop, trots att motorn fick en 25-hästarsförgasare. Nåja det problemet gick lättare att leva med.
Motorn har fått all elektronik och reedventilerna bytt, och går som ett skott.
Båtens fabrikat är höjt i dunkel. Troligtvis finsk och ett rykte säger att den är tillverkad i Dalsbruk. Under alla år har jag bara sett en till med samma skrov.
Då jag var nöjd med storleken och vikten i det stora hela så gällde det att hitta en likvärdig ersättare. 4,50 lång, ganska bred och lätt. Efter ett besök på båtmässan insåg jag att Sandström basic 460 eller 465 är rätt val. Jäkla osis bara att det ska vara lång rigg på dom. Marinern har ju kort rigg!
Funderade allvarligt på att köpa delar för att förlänga den, men det kändes lite som konstgjord andning. Då jag använder en navigational computer och ibland ekolod så har jag behov av 12 volt, så en snurra med laddning vore fint. Dessutom är det svårt att hålla i sig då det blåser samtidigt som man har datorn i knät, så en ratt vore nåt, och passande reglage kunde bli svårt att hitta.

Ja då blev det en nästan ny Sandström 465 liggandes i Sundbyholm nära Eskilstuna. Bakpå satt en 20-hästars 4-takts Tohatsu med lång rigg. Tohatsu har jag länge sett lite som "udda fågel" men på senare har dom blivit populära så varför inte. Dessutom har den låg vikt och det var ett av mina krav.
Vid en provkörning blev jag riktigt besviken. Vilken dålig fart! 18 knop sa han som sålde att den gjorde om man åkte själv och ballastväskan låg på rätt ställe. Alltså, ballastväska, nåt står inte rätt till här. Enligt Sandströms egna testfakta ska båten gå 21,5 knop med 20 kusar bakom.
Köpte den i alla fall, med en baktanke att den borde gå att få ordning på. Båten var jättefin annars, med mycket lullull på. Det har fått kosta. Fram i fören fanns ditsatta aluminiumplåtar (en med gångjärn) och en pulpit över fallgropen för snören som finns där. Tjusigt!

Väl hemma åkte ballastväskan ur. Titta en säck med gjutsand, så bra! Med den kan jag laga betonggolvet i garaget.
Ut åkte också ett jättefett blybatteri och batterilådan. Lådan fick farsan till sin båt, och batteriet passade som en smäck i Cadillacen. Hoppsan så lättstartad den blev.
Som temporär lösning åkte snöskoterbatteriet i istället. Bra mycket lättare, men inte lika lätt som ett framtida LiFePo4-batteri kommer bli. Ett kilo väger ett sånt med lagom många amperetimmar i.
Rymdfart och planande småbåtar har en sak gemansamt: allt handlar om vikt!
Efter lite hummande flyttades stoppskruvarna till motorns trimvinkel ett hål. Propellern hade pekat ganska så neråt, och det får ju resultat att fören plöjer ner sig.
Motorn ja, dags för lite bonding!

Ventilkoll!

Insug och förgasare åkte in i verkstan för att "se hur det ser ut inuti" och ventilkåpan åkte bort för att kolla ventilspelet. Där såg jag små vippor som sitter på kamaxeln som har i uppgift att funka som dekompressionsventiler då man rycker igång den. Man har ju elstart förvisso, men säkert bra för många. Å andra sidan gör dom det omöjligt att göra kompressionsprov på motorn.
Allt åkte ihop igen efter att ha kollat storleken på förgasarmunstyckena. Lite forskande på nätet gav att amerikanska EPA har avgaskrav på dom här, och det betyder troligen att bränsleluftblandningen som motorn får är så gott som stökiometriskt korrekt, alltså 14,7:1. Fetar man på blandingen till 12,5:1 så får man cirka 6% mer kraft i motorn, och det är helt i linje med mina planer. 21,6 hästar borde det bli. Ett munstycke modell Keihin 99114-292 storlek 130 införskaffades men monterades inte. Provköra först!

Provkörning skedde från Örsundsbro till Wiks slott en fin höstdag. Motorn kändes konstigt kraftlös och pendlade lite i varv på mellanregistret. Precis som om den får för lite soppa. På fullgas märktes det mindre, och nu maxade den nästan 19 knop med tre personer. Klart bättre.

Provrepa i diket.

Väl hemma åkte förgasaren isär igen. Och jo, visst sitter det skräp i huvudmunstycket! Blåste lite och -det satt kvar. Petade med en liten borr och det försvann. Måste ha varit nåt hårt som suttit där sen tillverkningen.
Helt ljudlös var den väl inte, snarare lät den lika mycket som Marinern. Kåpan visade sig sakna ljudisolering helt och hållet, men det är ju lätt åtgärdat med Biltemas självhäftande butumenplattor.
Sen satte jag på originalpropellern igen. Den har en stigning på 9 tum, men han som sålde sa att den övervarvade med den, och han därför hade satt dit en annan med en stigning på 9,75 tum. Med på köpet kom också en på 10,5 tum. När jag satte dit den märkte jag nåt konstigt med den, att den på nåt sett fjädrade. Det var gummibussningen inuti som var slut. Den hade slirat så inte konstigt motorn övervarvade. Ny originalpropeller på 9 tum införskaffad!
Propp
En sån. Från Kina såklart..


Efter ytterligare lite hummande flyttades flyttades stoppskruvarna till motorns trimvinkel ytterligare ett halvt hål. Vadå halvt? Jo med svetsen la jag på ytterligare 8 mm material på skruvarna så att vinkeln på propellern blir 90 grader mot kölen. Det tror jag är en bra förutsättning att få fason på båten.


Och minimalismen till trots, eller hur det nu blir med den saken, har jag köpt upp mig på en del instruentering. Ja nu när det finns tillgång till tolv volt och en panel att sätta dom i.
Knop Tach Volt Djup
GPS-driven logg
Varv och timräknare
Spänning
Ekolod

Knopmätare som får värdet från en gps-mottagare var ju ganska fiffigt. Varvräknare fanns det redan en dramdragen sladd för så det valet var ju enkelt. Voltmätare är bra om man vill se om laddningen funkar eller inte, och så ekolod som väl är det minst oviktiga när man tänker efter.
Allt utom ekolodet kommer från Ebay kina, och ekolodet från Nasamarine i England.
Knopmätaren var en trevlig historia. Två digitala trippmätare. Den ena börjar från noll varje gång man sätter på strömmen, den andra när man resettar den på knappen, åsså en totallogg som inte går att nolla alls. Dessutom kan man få visning på kompassriktning och till en hel uppsjö av olika färger som bakgrundsbelysning.

Faktum är att ekolodet jag redan hade var från Nasamarine, typ en liten tjockteve.
Sån
Ja en sån här alltså. Lite för otymplig tyvärr. Men såhär 30 år senare använder dom fortfarande samma sorts givare, så jag behövde bara köpa displayen!


Nästa påhitt var en länspump. Att tömma båten med handpump och svamp lät inte modernt nog, så då införskaffades följande:
Pympen Switch För billjus egentligen
Biltemas pentrypump.
Vattensensor.
Fördröjningsrelä.

Alltså en sensor som känner av om det är vatten i båten, en pump som pumpar ur, och ett tidrelä som låter pumpen gå lite extra så den inte går till-från-till-från. Ska försöka plasta in nåt rör att stoppa pumpen i. Vi får se.

12 volt
Åsså ett 12 volt uttag. Kan vara bra.


Fortsättning följer.