Pelle och Moas sommaråk
Vittinges ena Cadillac*.
A chromed out caddy with bitches in da back n bitches in da front!
Sommar!
En bil, röd. Den blir min död.


Hej alla bilskruvare runt om i landet. Här är , för den som vill, en sida om "Stora bilen" som dök upp för första gången i juni 98.
Det fullständiga namnet är Cadillac Sedan DeVille ,anno 1977. Man kan säga att i det stora hela är den en amerikansk familjebil av det lite lyxigare och större (tänk vräkigare) snittet.
I en undersökning som Cadillac lät göra i slutet på 70-talet visade det sig att den genomsnittlige cadillacköparen var en välbärgad äldre herre på 65 år. Det här var alltså en gubb-bil med gubbupphängning, gubbstötdämpare och 7-liters gubbmotor, men den gick bra på vanlig bensin.

Alla tänkbara bekvämligheter finns, till exempel klimatanläggning, servostyrning, ställbar ratt och säten som kan ställas in i alla möjliga och omöjliga vinklar. Allt som kunde göras elektriskt är också elektriskt, som centrallås, larm, fönsterhissar, farthållare, backspeglar ,bälten (jodå) , skuffluckan, med mera.
Syftet med en sån här bil var från början att transportera den bekväme amerikanen från punkt A till punkt B på problemfriaste sätt. Amerikaner med mycket pengar är rätt kräsna vad gäller komfort. Att bilen kränger hårt och att man glider ur stolen vid hård kurvtagning togs det ingen notis om. Gamla gubbar kör ju inte så fort.

Just den här bilen räddades från Tensta där den har tjänstgjort som raggarbil. Rester efter stora slutsteg och högtalare skvallrade att det varit en riktig ghettoglidare. I sitt liv har den blivit inbrottad minst en gång, fått söndersparkad inredning och blivit krockad höger fram. Nummerskyltarna berättade om att den blivit intagen på "Dannes Bilvårdscenter" någon gång, och i bakrutan har "Sun down solfilm" satt sin signatur.


Under huven sitter numer en trogen 500 kubiktums (8,2 liters) E85-drickande motor med ett okänt antal hästkrafter , som ger 1915 kilo stål, rost och plast ganska lagom skjuts framåt. Bakom motorn sitter numer en så kallad TH700 automatväxellåda med fyra växlar framåt. Och back förstås.

Amerikanska bilar är inget under av kvalitet och väghållning, men bitarna dom består av är i regel ganska stora, så oftast är det lättmekat, och dessutom billigt. Kanske är det därför jag fastnat för den som evigt skruvprojekt och testbänk för nya tekniska innovationer som med jämna mellanrum dyker upp i ägarens huvud.
Knirkande och löst sittande inredning är bara att vänja sig vid, och lite missljud och skrammel hör liksom till. En stel bakaxel frambringar alltid det skönsjungande BWANNG då man kör över järnvägsövergångar. I USA har dom dåligt med tåg.
Något som däremot är i världsklass är motorn och åkkomforten. Motorn hörs inte alls, och det känns som om en stor gummisnodd sätter fart på bilen då man gasar på. Den alldeles för mjuka fjädringen gör att det känns som om man nästan flyter fram (tänk tankbåt). Alla ni som kört runt i en "Esperanto" i något av GTA-spelen vet vad jag menar.


Jag tillhör en liten nischad men växande skara hitech-raggare som micklar på modern teknologi på gamla bilar. Ju mer förfinad elektornik och datorer desto bättre. Dessutom har jag en förmåga att vilja förstå mig på allting.
Ibland undrar man om man egentligen är dum i huvet då man ligger i geggan under bilen och känner leran rinna in genom kragen. Då kommer man fram till att man nog är dum i huvet iallafall och fortsätter lika glatt för det.


Efter många timmars skruvande, reservdeltletande ,uppiffning och mekande har bilen faktiskt fått lite klass igen. Kanske inte utseendemässigt, men i alla fall teknisk.
"Vrålåk" är nåt som den kallas ibland, med det är kanske att ta i , eftersom Cadillacägare alltid "glider" i bilarna. (Detta oavsett hur hårt man trampar på gasen). En fin bil att pysa runt i på somrarna helt enkelt.

Med tanke på den mängd feedback jag fått från likasinnade, så verkar antalet människor med samma läggning som jag vara ganska lågt. Men några få reaktioner har jag fått från fanclubben i alla fall!

Nu håller bilen på att sakta men säkert "go custom", eller förbättras enligt ägarens önskemål kanske man kan säga.
Fler avgasrör, insprutning, mer vräkigt krom, fyrväxlad låda, större etanolmatad motor med variabelt deplacement har införlivats hittills. Skivningsbromsar bak och nascar-vinge står på önskelistan.
Den som lever får se.


Hehe Lite bilder: (A few pictures)
Huven
I backspegeln

Maila på den här adressen om de e nåt:
Der führer



Bönder åker Chevrolet.
Knarklangare åker Cadillac

*= Det står en annan röd eldorado på grusplanen här utanför.